Disa på Uffeträning

I måndags hoppade Linnea Disa för Rebecca. Det gick jättebra och det märks att Disa verkligen trivs i hoppningen med Linnea på ryggen. Hon var pigg och glad träningen igenom och det var en fröjd att se.

I tisdags åkte Linnea till Ida och jag fick rida hennes dressyrträning för Uffe. Tog med mig Disa. Till Uffeträningen bestämde jag mig därför för att prova ett annat bett än det tvådelade bett hon hade med sig när hon kom, då hon inte känts helt tillfreds med det. Alla mina hästar går på tredelade sprengerbett med fasta bettringar och jag tog helt enkelt Sibbans bett och träns till träningen.

Direkt när jag tog tyglarna hade jag en helt annan känsla i handen och Disa spände inte emot utan var mjuk från början. Gjorde som jag brukar och travade och galopperade i lätt sits runt fyrkanten som uppvärmning. Det blev dags för oss och Uffe hade sett Disa förra veckan med Malin. men jag berättade hur jag tänkte när jag red henne och om min känsla att det var lite jobbigt för henne att komma genom ryggen fram till handen.

Vi fick börja med att rida runt fyrkanten där fokus låg på att trava framåt fram med fokus på takten. Försöka hitta en så lång hals som möjligt då Disa gärna vill bli lite kort och hög i formen. Jobba med att variera takten eftersom Disa ibland blir lite långsam och går mer uppåt än framåt.  När övningen fungerade fick vi ställa inåt fortfarande med samma tänk. I höger varvet ställde vi inte inåt då hon är svagare i vänster bak och behöver bli mer rakriktad innan vi kan begära ställning.

Fick sedan göra halter mitt på långsidorna (låt höften möta handen, tänk ryggen uppe in i halten och ur den och sedan släppa fram säte, mjukna lite i handen och aktivera framåt för att snabba upp bakbenen i övergången). Gjorde det några varv och Disa blev mer och mer framme (tänk vad lite övergångar hjälper). Samma sak i andra varvet och Disa jobbade på fint och bjudningen blev bättre och bättre. Bitvis glimtade hon till och började röra sig större och mer genom kroppen.

Jobbade sedan galoppen några varv och försökte få känslan av större galopp genom att aktivera galoppen precis när inner framben sattes ner och det gav resultat. Galoppen blev bättre och bättre.

Travade sedan och fick höja formen något på långsidorna och tänka passage trav. Duktig Disa började bli trött men jobbade ambitiöst på. Avslutade sedan och hon var pigg och framåt och jag tror att denna ärliga bjudning är det som jag är gladast över.

Diskuterade lite med Uffe. Hon både rörde sig bättre och var mer lösgjord när jag slutade men helt släpper hon inte till, även om det är på g. Jag har bestämt att jag ska rida henne själv ett tag för att hon ska hamna mer mellan mina hjälper för att få henne mer lösgjord och rakriktad. Linnea kommer naturligtvis att fortsätta hoppa henne, men så länge jag har tid kommer det räcka med oss två som ryttare.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s