Zaba är hemma igen!

Vår vackra Zaba har kommit hem igen. Hon har varit utlånad till Lövsta stuteri och har varit amma till deras vackra föl e. Florencio. Det var i våras som Zaba fölade sex veckor för tidigt och hennes föl fick avlivas. Zaba sörjde. Samtidigt hade Lövsta ett stoföl vars mamma var skadad och behövde avlivas och de annonserade via sin hemsida att de sökte en amma. Jag hörde av mig och de kom och hämtade Zaba ganska omgående. Zaba tog åt sig fölet direkt och gick in i sin mammaroll till 110 %. Nu är fölet avvant (och nästan lika stor som sin fostermamma) och Zaba blev hemskjutsad häromdagen. Hon kände igen sig och det har gått bra att släppa in henne i lösdriften till de andra hästarna. Några bilder på Zaba och hennes fosterdotter från när jag var och hälsade på dem i somras:

SONY DSC SONY DSC

Zaba är dräktig med Benetton Dream. Jag, Lotta (som också har ett sto dräktigt med honom) och Sofie var på SIHS och såg honom vinna Lövsta Future Challenge. Det var första gången jag såg honom live och jag är nöjd med mitt val. Tror att han kommer att matcha Zaba fint!

Vi var även på SIHS på söndagen. Jag tycker att Friends var ett lyft. Mässan var större (även om det blev trångt bland utställarna) och det var skoj att få möjlighet att sitta och titta på framridningen. Vi gick på kvällsföreställningen, men jag satt på läktaren till framridningen när küren reds och njöt av alla fina ritter på jumbotronen. När Minna kom ut efter sin ritt till julmusik fick jag rysningar och hon fick många spontana applåder från läktaren. Det var också mäktigt att vara med om avtackningen av Sveriges genom tiderna bäste fyrspannskusk Tomas Eriksson. Alla stod upp och applåderade och skrek och visst såg man en tår på Tomas kind.

Sibban sköter sig fortsatt bra under sin konvalescens. Hon har en galla i höger has som är något större än före operationen. Sedan är hon fortfarande något svullen över operationsområdet. Tycker dock att svullnaden gått ner något. Jag försöker vara tålmodig och vänta eftersom hon varken har feber eller är halt. Däremot börjar hon vakna mer och mer vid våra promenader. Det behövs inte så mycket för att hon ska flyga i luften och ställa sig på bakbenen om man säger så. Ändå tycker jag att hon sköter sig fantastiskt för att ha stått på box/boxhage i snart en månads till. Lilla skruttan! Tänk om jag kunde tala om för henne att det bara är två veckor kvar. Den 23 december tänkte jag försöka åka till ett ridhus och släppa henne (om inte ridbanan är tinad) så att hon får springa av sig. Det blir en fin julklapp att få gå ut till sina kompisar dagen därpå.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s