Verkligen nöjd med min nya sadel och ogilvypad

Tänk idag red jag ut på Sibban efter att hon stått i elva dagar och hon var sansad och lugn redan från scratch. Nu vet jag att hästarna kan bli lite matta av bete, värme och att stå och vifta flugor men jag undrar om inte fröken röd är på väg mot vuxenlivet?

Jag fortsätter med våra uteritter och försiktiga igångsättning. Idag arbetade jag med kontakten mellan min hand och Sibbans mun (kommer ett inlägg som handlar om kontakt när jag får tid att skriva det). Vi red 5 km turen runt Rörby.

Började med att jobba henne i skritt en stund. Red sidvärts och skolor och fokus på en lätt kontakt och snabba svar på hjälperna. Travade sedan och hon var framåt. När jag tog en förhållning ville hon gärna lägga sig lite i handen och bli stark. Gjorde några övergångar till skritt och var noga med att inte ge henne någon hand att bli stark emot och att aktivera med skänkeln.

När vi kom ut till vallen galopperade vi. Det var små bocktendenser och hon kändes glad och pigg. Något stark och lite låg i formen men jag aktiverade bara framåt och lät henne rulla på i lätt sits. På Sibban är det positivt att hon är lite stark emellanåt och vågar ta stöd.

Ute på grusvägen satt jag ner i traven och jag måste säga att jag gillar verkligen min nya sadel. Helt plötsligt kan jag sitta ner och jobba Sibban utan att studsa av i varje steg. Ja, jag säger inte att jag sitter still för det gör jag inte, men jag får hjälp och känner att jag kan inverka mer korrekt med sitsen. Om allt beror på sadeln eller om en del beror på Ogilvypaden låter jag vara osagt. Jag tänker inte ändra nu när jag äntligen verkar ha hittat ett koncept som passar oss. Heja Passier Optimum och Ogilvys stöddämpande dressyrpad!

Jobbade med sidvärtsrörelser och skolor på grusvägen i trav. Det kändes lätt och fina röda dansade fram för små lätta hjälper. Fortsatte med övergångar och tempoväxlingar i traven. Mycket klapp och flera skrittpauser när hon gjorde rätt.

Galopperade sedan flygfältet. Bra högerfattningar men en felfattning åt vänster (dvs tvärtom från i våras 😉 ). Duktiga, fina röda! Hon är så himla rolig att rida. Dock kräver hon sin ryttare. Det gäller att jag fokuserar på att sitta still och störa så lite som möjligt. Däremellan ge massor med beröm och aldrig, aldrig rida henne trött. Det kommer att bli riktigt bra och det får ta tid. Vi har inte bråttom!

I mitt plötsliga övermod har jag anmält intresse av att rida i Div III laget för min hemmaklubb. Tänker att jag kan rida som reserv om de behöver oss i någon omgång. Det går i LB:3 och vi har bara startat två LC:1. Tror minsann att vi drabbats av lätt hybris ;). Men man måste våga för att vinna har jag hört någonstans och nu provar vi på att tävla lite i höst. Det känns kul!

SONY DSC

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s