Träning för Emelie och funderingar om sadlar och galoppfattning

Förra helgen provred jag Jaguarsadlarna och Sibban var rejält öm vid manken efter passet med den första sadeln som inte låg still. Ingen av sadlarna satt bra även om den andra sadeln satt bättre än den första. Det är bara att inse fakta att Jaguar som jag trodde skulle passa henne blev för svängd och rörde sig. Hon har manke och ryggen bakom manken är ganska rak och sedan sluttar ryggen upp mot korset. Dessutom har hon stora bogblad som går långt bak och gör att sadlarna gärna rör sig från sida till sida om de hamnar på dem. Lägg där till en mycket kort rygg så vet ni vad jag har att brottas med i valet av sadel. Blä…..

Eftersom Sibban var öm i ryggen efter fredagens och lördagens provridningar valde jag att ge henne två dagars hagvila och sedan promenera henne i skogen under tisdagen. Precis nu är det hårt och fruset överallt och jag tyckte att jag lika gärna kunde nöta på apostlahästarna när jag ändå bara kunde skritta henne.

I onsdags var ryggen bättre, men hon var fortfarande lite öm framförallt på höger sida av manken.  Först hade jag tänkt åka och trimma ett pass dressyr i ridhus, men eftersom jag inte hade lasthjälp valde jag att rida ut istället. Sadlade på med Rööslin. Det var blidgrader och grusvägarna hade tinat. Jag red ut Gelavägen och fortsatte mot Glottsta. Den grusvägen var superfin att galoppera på; mjuk och med perfekt underlag. Vi tränade galoppfattningar och precis som vid de senaste passen hade jag svårt att få henne att fatta högergalopp. Jag provade att fatta ur skänkelvikning, var noga med att få tillbaka ytteraxeln, försöka räta upp mig i fattningen, ställa utåt ja, det mesta. Gång på gång valde hon vänstergaloppen. Superfina fattningar och lugn och fin galopp. Några gånger fattade hon rätt och då fick hon galet många klappar och beröm. Galoppträningen gjorde Sibban het och på och hon var ganska dryg att rida.

På torsdagen valde jag att vila henne igen. Egentligen hade jag behövt åka till ridhus och rida igenom henne, men eftersom ryggen mått bra av vila valde jag att låta henne gå i hagen. Inte helt optimalt eftersom jag vet att hon aldrig är bra att rida efter en vilodag. Tog istället in henne och borstade och friserade manen inför morgondagens träning. Ömheten vid manken var borta och ryggen kändes fin.

Dags för träning för Emelie på fredagen. Spännande att få prova att rida för henne eftersom jag tycker att hon är otroligt duktig på att rida. Började med att skritta fram och så fort jag tog tyglarna började Sibban slå med huvudet. Känslan i handen var att antingen drog hon i tygeln eller så släppte hon stödet eller så slog hon med huvudet. Hon var pigg och framåt men samtidigt tom i den ärliga bjudningen in i handen.

Travade fram och hon fortsatte att gå och slå med huvudet. Tänkte att jag fick skylla mig själv eftersom jag ridit dåligt under veckan, men också att kanske är hon besvärad av något annat. Dags att börja träningen och fick berätta om mig och Sibban, våra svårigheter med höger galoppen och vad vi hittills gjort.

Jag fick börja med att trava på volt. Emelie ville att jag skulle minska travtempot till nästan skritt och när hon slappnade av där be om lite mera trav för att minska igen. De flesta hästar är för långsamma i takten men Sibban är tvärtom för snabb. Sibban fortsatte att vara orolig i formen, men jag fick en ganska bra känsla och faktiskt lite av en ahaupplevelse där i traven. Jag måste börja utmana henne och börja leka med registret. Det är jobbigt för henne att gå i långsam trav men det fungerar som styrketräning och traven efteråt är mer taktmässig och självbärig. Visst har jag lekt med tempoväxlingar men jag har inte tagit tillbaka henne så här pass mycket. Nyttigt för både henne och mig!

SONY DSC

Fortsatte sedan med att rida skänkelvikningar på förlängda hörnlinjerna. Åt vänster var de något bättre än åt höger men hon flyttade ganska jämnt åt båda håll. Duktiga hästen har börjat förstå vad skänkelvikning är. Fortfarande var hon ostadig i formen och gick och slängde med huvudet. Emelie tyckte att jag skulle hålla i när hon kastade upp huvudet och göra det lite obekvämt för henne när hon gör så. När jag tänker efter så har jag nog mjuknat i armarna när hon kastat med huvudet för att jag tänkt att det beror på att jag varit för stark eller för stum. Sibban är ju så galet känslig för alla små, små hjälper att jag försöker låta bli att störa. Emelie kunde inte se något fel på min hand och jag gjorde som hon sa och sa åt Sibban att det inte var okej och gradvis blev formen stadigare och stadigare.

SONY DSC

Dags för galoppen och vi började i vänster galoppen. Fattningen åt vänster var klockren men hon var lite dryg och dragig i tyglarna i början. Hon är så stor i galoppen och drar mig ur sadeln och jag orkar inte sitta kvar rakt upp och ner. Även i galoppen fick jag tänka långsammare galopp för att rida framåt i något större. Eftersom Sibbans galopp är så stor är det jobbigt att galoppera långsammare. Jag fick börja driva och rida galoppen istället. När Sibban inte förstår riktigt vad jag menar kommer hennes rödhåriga temperament fram och hon blev lite sur när jag både bad henne att lugna ner galoppen och sa åt henne för att hon kastade med huvudet. Gradvis blev formen och galoppen bättre men oj vad jag fick rida.

SONY DSC

Efter en skrittpaus var det dags för höger galoppen. Jag började med att försöka fatta på samma sätt som på Maritha träningen med en mindre volt i volten men det blev bara vänsterfattningar (dock klockrena sådana). Istället fick jag rida bakdelen utanför spåret på den öppna delen av volten, se till så att hon hade bjudning framåt och sedan fatta när jag kom ut till väggen. Hon fortsatte att göra vänsterfattningar men till slut fattade hon höger galopp och hon fick massor med beröm. I höger galoppen är hon drygare och starkare. Jag fick sparka fram henne när hon tänkte bryta av när jag försökte  få henne att samla den något. Hon blev lite upprörd men jag höll i tygeln och red på framåt. Gjorde några fler fattningar och flera blev fel men efter en stund blev det rätt galopp igen. Nu hade hon sansat sig och plötsligt var min fina Sibban där med sug i handen och stadig form. Då kommer ryggen upp och halsen ut alldeles underbart.

SONY DSC

Avslutade i trav på volten och Sibban var så där fin som bara Sibban kan vara. Emelie tyckte att det såg bra ut. Takten var bra och det var tryck i traven. Jag hade ett fint sug i handen och den där gummikänslan  i hela kroppen där allt bara är spänstigt och mjukt. Tänk att det ska ta 45 minuter att nå dit. Jag är i alla fall glad och tacksam över att vi trots allt kom dit till slut. Det trodde jag inte när jag tog tyglarna i början av passet.

SONY DSC

Jag tar med mig att jag måste börja RIDA Sibban. Våga utmana och tänja på registret och rida långsamt i både trav och galopp. Variera tempot. När hon är dryg och blir stark i handen eller slänger med huvudet håll kvar och låt henne få det lite obekvämt. Jag rider ju så på andra hästar men på min egen blir jag gärna för försiktig. Sibban är så känslig, explosiv och framåt att jag ibland har svårt att rida och börjar istället åka för att störa så lite som möjligt om det inte känns bra.

Jag har funderat på när våra problem med galoppen började och det var när jag provred hoppsadeln för några veckor sedan. Den sadeln är sned i stoppningen och jag har inte ridit i den sedan dess (ska stoppas om först), men för en sådan känslig häst som min Sibban har det satt sig i skallen tror jag. Att jag sedan provred två sadlar som inte passade optimalt i helgen gjorde inte saken bättre precis.

Samtidigt är jag också osäker på om felfattningarna beror på mig. Jag är stel och styv i överlivet särskilt axelparti och skuldror. Enligt Maritha sitter jag rakt över henne. Även Emelie tyckte att jag satt rakt i fattningen, men jag ser på bilderna att jag kan sitta rakare. Idag var en sådan dag där jag satt i bilen hem och funderade på om jag verkligen räcker till som ryttare. Kände mig bitvis som en ganska så urusel sådan och då kommer de där tankarna om att jag inte riktigt räcker till.

Vill så gärna hitta en fungerande sadel till henne. Helst en som inte kostar skjortan eftersom jag troligen kommer att behöva byta sadel när hon ändrar sig i kroppen. Har så galet svårt att sitta rakt upp och ner i Rööslin och vill verkligen hitta en sadel som passar både mig själv och min rörliga, känsliga häst. Att det ska vara så svårt?

I alla fall blev jag glad när jag såg bilderna på min vackraste röda. Hon är så galet vacker och när hon går som hon gjorde de sista fem minuterna är hon rent utsagt fantastisk.

Tack till Nisse som tog bilderna. Det finns även en bit film får se om jag väljer att lägga upp den.

Nästa vecka ska vi åka till Åby och träna igen. Efter det tänker jag ställa av henne och ge henne vintervila i minst fyra veckor. Jag tänkte också ta ut Sofia som får massera och köra el på henne. Om felfattningarna beror på att något tar emot i kroppen (eller att hon växer) torde det bli bättre och sedan får vi se om problemet kvarstår och ta ställning till det då.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Träning för Emelie och funderingar om sadlar och galoppfattning

  1. Det låter så sjukt likt Häxanridning (förutom att Sibban kanske har mer motor). Skulle vara jättekul om du var här neråt någongång om du hoppade upp på henne. Häxan är ju också väldigt känslig men med en hel del mer attityd om det inte passar. Hon pratar med väldigt stora bokstäver och hinner inte alltid tänka efter före :). När hon väl är på plats så är det magiskt.
    Det där med galoppen….Jag har ju problem med att hon byter från höger till vänster. Klockrena fina byten men utan hjälp…Tog ju upp detta vid sista klinikbesöket. Inga kroppsliga hinder men att frökenfräken kommit på att det är lättare att galoppera i vänster så jag byter när det börjar ta emot. Sibban har säkert som sin mor en ganska välutvecklad hästhjärna. Kanske hon kommit på att man kan komma undan? Precis som dig så måste jag rida för tränare för att börja ställa ordentliga krav på Häxan. Jag är ju ganska nöjd när hon är glad och framåt men det vinner man inte os på. Måste bara säga att vänstergaloppen på Häxan är magisk nu ❤ ❤ ❤ Kan varera tempot och den förvända är lika balanserad. Dock är kanske den ökade lite mot sken äännu men så har vi ju inte vart igång så länge än.
    Himla kul att få läsa om dottern och att hon sköter sig. Bådar gott inför framtida avel. Kram

    • hnsta skriver:

      Ja, jag tror att mamma och dottern är ganska lika att rida. Du är välkommen att prova Sibban om du kommer upp också. Jag provar gärna mamman om jag kommer neråt. Det skulle vara superroligt! Kram

  2. Stina Stabo skriver:

    Fina Sibban! Vad är det för dumma tankar om att du inte skulle räcka till?? Hon kan inte på nått vis kan ha en bättre och förståndigare matte än du! Caramell är också så där dryg och slänger med huvudet, har också fått order om att hålla i och göra det obekvämt, funderar också över stelhet i kroppen så hon ska få sig en omgång av en massör.. Här har vi tagit typ vintervila redan 🙂 Tänkte komma förbi dig snart och hälsa på, ska till Alunda ett par svängar med jobbet nu före jul, men jag ringer dig om det! Kram från stina

    • hnsta skriver:

      Sådana där tankar får jag eftersom jag tycker att jag rider sämre och framförallt sitter sämre än för bara ett år sedan tror jag. Skönt att höra att det är andra fyraåringar som håller på med samma sak. Hoppas och tror att galoppfattningar och formen är bättre efter vilan. Jaaaa, jag vill träffa dig min vän! Skulle vara gööör kul! Kramen

  3. rackemarie skriver:

    Känner igen mycket, mycket från ridning av min DiNozzo. Känslan att inte räcka till (tur att jag får en del hjälp!). Svårigheter med höger galopp. Drygheter med huvudet. SADEL! Som du beskriver Sibban verkar hon likna DiNozzo: Mycket manke, kort rygg som sluttar upp mot korset, stora bogblad som rör sig mycket. Vid mätning hade han en anläggningsyta på 16 cm som sjönk till ynka 11 cm när bogbladet rörde sig. Kanske du skulle testa Amerigo. Min modell heter DJ. Man lurar sig på att det är en close contact. Den ser alltså hemskt flat ut, men hamnar man rätt i den så är den super. Jag har ju en häst som gärna blir stark framåt, neråt och jag måste verkligen kunna sitta kvar utan att behöva knipa med knäna. Funkar kanon!

    Galoppen är bara att fortsätta traggla. Jag har gjort som du och fattat innan hörnet. Blivit fel massor, massor. Tror att de där hästarna med rörliga bogar måste ramas in ordentligt. Jag jobbar mycket med rakriktningen innan fattning. Framförallt att få in ytterbogen. Varierande resultat kan jag säga, men trägen vinner. Vad händer då när höger börjar bli bättre. Jo, då har han plötsligt blivit som en rak planka i vänster. STÖN, säger jag bara. Här får jag tänka mycket samling och slutatänk innan fattning. Så det jobbar vi med nu…Lycka till i denna svåra konst som kallas ridning 😉

    • Lotta skriver:

      Tack snälla för ditt inlägg! Det behövde jag höra att jag inte är ensam om att ha samma funderingar. Pratade med en sadelutprovare på Globen igår och hon tyckte att jag skulle prova Alton och jag tror att cc och dj påminner en del om de sadlarna. Dock känns det så där att behöva köpa en så pass dyr sadel till en häst som bara är fyra. Hennes uppfödare (världens bästa) hade en sadel hemma som jag ska prova först. Hoppas, hoppas, hoppas att den passar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s