Ibland är dags att släppa taget……

Mina tankar idag går till mina vänner som imorgon kommer att låta sin fina gamla valack vandra vidare till Trappalanda. Fina Uffe gick hos oss under en period i vintras. Det är ett varmblod som är 20+ och som har haft ett fint och långt liv där han blivit älskad av sin ägare, fodervärdar och sina ryttare . Nu har han fått en ögonskada som trots behandling inte vill bli bra. Han är pigg och glad fortfarande men ögat smärtar. Imorgon kommer han att tas bort och kommer att lämna efter sig en tomhet och saknad. Jag är stolt över mina vänner som fattar beslutet att låta honom slippa mer lidande och istället få somna in.

Mina många år med hästar har gjort att man som hästägare flera gånger har stått inför det smärtsamma beslutet att få ta bort en vän. Tänkte försöka förklara lite hur jag resonerar när jag väljer att låta en häst galoppera vidare och möta sina kompisar i Trappalanda. Några gånger har beslutet varit tvunget, hästen har helt enkelt haft ont och prognosen för att bli bättre så dålig att det inte har funnits någon utväg. Det har rört sig om hästar med benbrott eller med kraftiga fånganfall som trots medicinering inte har blivit bättre. Hästar som har haft ont och som avlivats för att slippa sitt lidande. Beslutet är för den skull inte enkelt och mindre ledsamt.

Ibland blir hästen skadad och ska stå på boxvila. Jag är lite tveeggad till att låta mina hästar stå på box under en längre period. Visst har jag haft hästar som stått på box under någon behandling, men jag är inte alltid säker på att det är bättre för hästen vid alla tillfällen. Det går inte att säga till sin vän att du ska stå stilla här för att läka ordentligt. Boxvilan är en påfrestning för hästen (och matten) både psykiskt och fysiskt. Jag väljer därför att försöka undvika boxvila om det går. Hästar kostar pengar och jag är heller inte beredd på att rädda min häst till varje pris.. Därför går dyra operationer som till exempel buköppning med lång boxvila bort för mig. Jag skulle hellre fatta beslutet att låta min vän vandra vidare än att operera och låta hästen få en lång konvalescens med dålig prognos att bli helt återställd.

Det svåraste beslutet att fatta är när våra vänner kommer upp i åren. När vet man att det är dags? Helst vill vi att de ska må bra och ha ett värdigt liv in i det sista. När är livet inte värdigt mer? Jag är inte rädd för att ta bort en vän. Jag brukar säga att för att få bo hos oss i Hånsta behöver varje häst eller ponny ha en uppgift för att få vara kvar. Det kan vara ston och hingstar i avel eller hästar som rids och utbildas. Den dagen hästen inte har en uppgift säljs den eller tas bort. Hästar kostar pengar och är dyra att ha som sällskapsdjur, men ibland kan även det räcka som uppgift för att ha kvar en häst.

Det finns enormt många okunniga hästmänniskor i Sverige. Människor som köper häst trots att de inte har kunskap om foder, skötsel och vad en häst behöver för att må bra. Jag väljer ibland att ta bort mina vänner istället för att sälja dem vidare. Ibland är det mera rätt mot hästen än att låta den få ett nytt hem. Hur vet jag att de inte försöker rida på mitt triangelmärkta sto som inte håller för ridning? Hur vet jag att de inte säljer min lite speciella häst vidare om den inte uppfyller deras krav och hästen får byta hem flera gånger? Vill jag låta min gamla häst byta miljö igen? Verkar den nya ägaren fötterna och får hästen bra foder? Ibland är det bättre för hästen att låta den somna in än att sälja den vidare eller på annat sätt låta den byta miljö och människor. Jag har flera gamla hästar hos oss på Hånsta som inte kommer att säljas vidare utan avlivas den dag som de inte längre fyller sin uppgift. Det är mitt ansvar som hästägare att den dag som den gamla hästen inte längre håller hullet, följer flocken eller blir lägre i rang vandra vidare till sina vänner i Trappalanda. Beslutet kan vara svårt att fatta men jag tvekar inte att välja avlivning. I många fall är det bättre för hästen än att låta dem hamna någon annanstans. En äldre häst som levt och haft ett bra liv mår inte dåligt av att få sluta sitt liv innan den blir dålig. Ingen häst mår dåligt av att avlivas. Det är min plikt och mitt ansvar som hästägare att fatta beslutet och hjälpa den vidare.

Idag går mina tankar till alla mina vänner på andra sidan Starlight, Inferno, Hubba, Pysen, Pontus, Milla, Jannicke och många fler. Ta hand om fina Uffe och galoppera honom till mötes………

hästens bön

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ibland är dags att släppa taget……

  1. Jennie skriver:

    Vad bra skrivet o fint 🙂 Som djurägare är det vårat ansvar att ta beslut hur jobbiga dom än är.
    Uffe kommer verkligen att vara saknad….jag saknar honom redan.
    Kram

  2. Visst är det så Lotta, hur ont det än gör att ta beslutet så har vi ändå den möjligheten att förkorta ett lidande om de är sjuka och dåliga, som du säger kan det vara svårare att ibland avgöra på ålderdomens dag när det är dags men icke desto mindre smärtsamt. Därför är det vår skyldighet att så länge de är i livet att se till de har det bra och ett meningsfyllt liv.
    Kram

  3. AK skriver:

    Som djurägare måste man ta sitt ansvar när det är nödgat.
    Jag skulle aldrig sälja någon häst vidare, eller avliva en frisk säljbar häst. Har jag tagit hand om en häst så är det till döden skiljer oss åt pga sjukdom och inte för att jag tröttnat på hästen. Begriper mig inte på folk som säljer sina hästar/avlivar friska hästar 😦 Mina hästar är en del av min familj ❤

    • hnsta skriver:

      Jag som föder upp hästar föder upp dem för att hitta nya hem åt dem. Själv har jag inga problem med att sälja en häst men jag är mycket noga med var den hamnar och att den får ett bra nytt hem. Om jag har en häst som inte räcker till för mig i ridningen, där jag inte utvecklas längre säljer jag den hellre än att jag låter den gå i hagen bara. Den förtjänar en ny egen människa som bryr sig om den. Vi passar tyvärr inte ihop med alla hästar och om vi inte passar ihop är det justast att hitta en ny människa till hästen. Jag skulle också kunna avliva en fysiskt frisk häst. Ta Stina som exempel. Hon har vandrat runt i många hem och var både mager och hade eftersatt hovvård när jag köpte henne. Hon håller inte för att ridas på. Henne har jag funderat på att ta bort nu när vi slutar med avelsverksamheten. Jag vill inte att hon ska hamna hos någon som inte sköter om henne som jag gör. Troligen kommer vi inte att göra det utan vi har några seriösa uppfödare som hört av sig och som är intresserade av att fortsätta ta föl på henne.Ett annat exempel är en ponny som vi hade för några år sedan. Hon var stressad i hanteringen och hemskt osäker. Jag köpte henne som avelssto och som ridhäst till barnen. Dock passade inte hennes temperament varken i avelsboxen eller som barnponny. Henne sålde jag vidare som sällskapshäst till en vuxen ryttare. Det ångrar jag idag, jag skulle ha tagit bort henne då hon blivit hemskt missförstådd och fått vandra runt i flera nya hem. Mina hästar är också en del av min familj <3, men ibland flyttar barnen hemifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s