Ett sista farväl….

Idag är sista dagen här i mina förfäders hembygder. Dags att samla ihop oss och besöka de platser som vi vill besöka en sista gång. Någon gång kanske vi åker tillbaka men tiden förändrar både byar och miljöer. Det är nästan 70 år sedan vår släkt fick lämna sina hembygder när tjeckiska staten konfiskerade deras bostäder. Mycket har förändrats men mycket finns bockså kvar. Det är svårt att förstå vilket trauma det måste ha varit att få lämna sina hem och utan speciellt mycket packning bege sig till ett nytt land. Vägen dit gick via olika arbetsläger tills familjen återförenades i Wien. Sverige behövde arbetskraft och på så sätt hamnade merparten i Lidköping. En gren av familjen hamnade i Tyskland och imorgon väntar 85 mil i bilen för att hälsa på morfars bror Adolf.

Idag började vi med att gå upp för kullen till ett gammalt klosterkapell där vi hade en fin utsikt över Fulnek. 

Satte oss sedan i bilen och åkte vägen till Klötten. Där stannade vi och åt av körsbären från träden som kantar vägen. Det  fanns både små svarta sötbär och stora söta bigarråer.  Både Madde och jag sparade kärnor som vi ska försöka plantera hemma. Tänk om de tar sig och om våra barn kan äta körsbär som härstammar från körsbärsträden runt Klötten….

 

 

Fortsatte en sista gång till Klötten. Fotade lite till och försökte gissa oss till var huset en gång legat. Längs vägen plockade jag en bit tegel som kan ha kommit från just mormors hus eller i alla fall från des närhet.

 

 

I Zauchtel åkte vi till mormors mormors tomt igen. Igår regnade det så mycket att vi valde att vänta med fotograferingen.  Bäst som vi stod där och fotade öppnades dörren till grannhuset och ut kom flera kvinnor. Med gester och dålig engelska kommunicerade vi med varandra.  Vi förklarade vår koppling till platsen. Det visade sig att de ägde tomten. Delar av mormors mormors hus hade använts för att bygga upp deras.  Familjen bjöd oss in i trädgården och det var med en speciell känsla som vi gick in i trädgården. Trappstegen som lett in i husen var höga och lite skeva och med en tanke till våra förfäder satte vi oss på trappan och sände dem en tanke.

 

 

Därefter åkte vi vidare till Odrau och det hus där morfar växte upp. På vägen dit åt vi. Det huset står till skillnad från de andra kvar även om det är öde och det är hål i taket.

 

 

Som avslutning på dagen skulle vi leta efter en helig källa som fanns på mormors karta över hembygden. GPS:n förde  oss till en större stad Hradnice eller något liknande.  Någon källa hittade vi inte men jag och Madde åt glass innan vi ganska så trötta av alla intryck åkte tillbaka till vårt hotell. 

 

 

Jag skriver blogginläggen med mobilen och ska när jag kommer hem rätta språket och lägga in bilder från vår resa…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s